Lagstiftning på området

Här hittar du kort information om lagrummet för tillämpning ekologisk kompensation och några kommuners reflektioner kring hur man arbetar med kompensation i ljuset av det svaga lagstödet.

Lagrummet för kompensation i miljöbalken och plan och bygglagen

miljöbalken

Det lagmässiga stödet för att ställa krav på kompensation idag finns i miljöbalken och är främst kopplat till tillstånd och dispenser för intrång i skyddade områden som Natura 2000 (7 kap. 29 §) och naturreservat (7 kap. 7 §). Dessutom finns möjlighet att kräva kompensation vid tillstånd och dispenser för en verksamhets intrång i “allmänna intressen” (16 kap. 9 § MB), vilket kan utnyttjas för exempelvis biotopskyddsområden.

Vid genomförande av strategisk (för planer och program) eller specifik (för verksamheter och åtgärder) miljöbedömning ska i miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) redovisas planerade åtgärder för att “förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa betydande negativa miljöeffekter” (6 kap. 11 § MB). I den statliga utredningen om ekologisk kompensation (SOU 2017:34) föreslogs att begreppet “kompensera” skulle användas istället för “avhjälpa”, för att bättre återspegla skrivningarna i MKB-direktivet och tydliggöra att kompensation ingår i de åtgärder som ska redovisas, men någon sådan ändring har inte genomförts. Det finns inget strikt krav på att följa de angivna åtgärderna i MKB, men däremot att följa upp den betydande miljöpåverkan som kan uppstå.

plan- och bygglagen

I plan- och bygglagen (PBL) finns miljökompensation inte nämnt. Möjligheter till hänsyn för biologisk mångfald och ekosystemtjänster är huvudsakligen begränsad till att säkra värdefulla områden från bebyggelse i översiktsplanen, eller skyddsåtgärder för befintliga miljövärden i detaljplan och bygglov genom avgränsningar för grönytor och krav på marklov för fällning av träd. Skapande av nya naturvärden och ekosystemtjänster kan i viss mån regleras i detaljplan i planbestämmelser för allmän platsmark och delvis bekostas av exploatör med stöd i 6 kap. 24 § och 40 § PBL.

Juridiskt sett går det inte att ställa krav på kompensation i en detaljplan mot privat exploatör (utöver det utrymme som nämndes ovan). Eventuella bestämmelser i detaljplan om kompensation har därmed ingen rättslig verkan, det vill säga om planen skulle prövas faller kravet inte ut. Kompensation kan dock alltid diskuteras inom ramen för frivilliga åtgärder med exploatören.

Exempel på tolkningar av miljöbalken och PBL

En intressant fråga kopplad till detaljplanering och miljöbedömning handlar om länken från PBL till miljöbalken när det gäller hänsyn till miljöeffekter: Den obligatoriska undersökningen om betydande miljöpåverkan som ska göras för alla detaljplaneärenden. Endast för en mindre del av Sveriges detaljplaner anses betydande miljöpåverkan föreligga (11–18 % 2015–2020 enligt statistik från Boverket). Den gängse tolkningen av miljöbedömningsförordningen och kriterierna för betydande miljöpåverkan ger lite utrymme för de mer vardagliga miljöer som de flesta detaljplaner berör. En vidgad tolkning av kriterierna som innefattar både biologisk mångfald, ekosystemtjänster, och grön infrastruktur, i enlighet med Naturvårdsverkets syn på att dessa aspekter bör ingå i miljöbedömningar (se webbvägledningen om miljöbedömning), skulle ge stöd för att oftare besluta om strategisk miljöbedömning av detaljplaner och mer krav på hänsyn till det vardagslandskap som kommunernas detaljplanering ofta berör.

Genom lagändring 2015 skärptes kravet på att kommuner inte får ställa krav på “byggnationers tekniska egenskaper” som går utanför PBL och Boverkets byggregler (BBR), så kallade “särkrav”. Detta regleras i 8 kap. 4a § PBL. Regeln har ibland tolkats som ett generellt hinder för att ställa krav på åtgärder som befrämjar natur och ekosystemtjänster i detaljplanering, däribland kompensation, men särkravet handlar om byggnaders tekniska egenskaper och inte om alla egenskaper inom en detaljplan. Däremot ska krav på åtgärder som ställs vara nödvändiga med avseende på planens syfte och genomförande, och stå i “rimligt förhållande” till exploatörens nytta av planen.

Hur jobbar kommuner med frivillig ekologisk kompensation?

Göteborg stad

I filmen: Emma Svensson, miljöplanerare, förklarar att de jobbar olika beroende på vem som är exploatör i Göteborgs Stad. (1 min)

Helsingborg stad

I filmen: Gustav Johnsson, planarkitekt, och Fredrik Bengtsson, kommunekolog, berättar om hur man genom inspel från jurister kommit fram till Helsingborgs stads arbetssätt. (2 min)

lomma kommun

I filmen: Helena Björn, miljöstrategiskt ansvarig, om att dialog är viktigt i Lomma kommun. (1 min)

västerås stad

I filmen: Kristoffer Jasinski, kommunekolog, i Västerås Stad om att privata markägare kan vara väldigt positiva till att upplåta ytor för kompensation. (1 min, 20 sek)

Ekoplankompassen är skapad i samarbete mellan
Hållbar Utveckling Skåne och Högskolan Kristianstad.

Material är inhämtat från forskningsprojektet “Ekologisk kompensation som styrmedel – ett kommunperspektiv (MuniComp)” från Högskolan Kristianstad och kommuner som arbetar med ekologisk kompensation samt från intervjuer gjorda under 2022 av Hållbar Utveckling Skåne.

Projektpartners: Hållbar Utveckling Skåne, Högskolan Kristianstad, Naturvårdsverket, Boverket och kommunerna: Eslöv, Helsingborg, Hässleholm, Landskrona, Lomma, Sjöbo, Svalöv, Trelleborg, Ystad, Ängelholm och Åstorp.

Finansiär: Region Skånes miljövårdsfond
Kontakt: info@hutskane.se