Varför ska man kompensera?
På den här sidan hittar du argumenten för att jobba med ekologisk kompensation och information om den viktiga kopplingen till skadelindringshierarkin och balanseringsprincipen som är de sammanhang som ekologisk kompensation alltid ska betraktas inom.
Kompensation som en del av kommunens hållbarhetsarbete
I Sverige har kommunerna huvudansvar för den fysiska planeringen av mark- och vattenområden, vilket styrs genom upprättande av bland annat detaljplaner, översiktsplaner och andra strategiska plandokument. Markexploatering för skapande av bostäder, industrier, affärslokaler, och lokaler för skola, vård och omsorg är i stor utsträckning kopplad till kommunernas detaljplanering. Exploatering resulterar ofta i en direkt påverkan på områdets ekosystemtjänster och biologiska mångfald, men kan också ge upphov till indirekt påverkan på omkringliggande områden genom föroreningar i luft, mark, vatten, och genom en minskning av arters habitat och spridningsmöjligheter. Kommunernas planeringsbeslut har alltså en stor betydelse för hur de lokala ekosystemtjänsterna och den biologiska mångfalden bevaras och utvecklas.
Skadelindringshierarkin
Ekologisk kompensation bör inte ses som ett separat verktyg utan ska alltid betraktas inom ramen för skadelindringshierarkin, en arbetsmetodik med fyra steg som bör användas i samband med beslut om exploatering, och där syftet är att i första hand försöka undvika att negativ miljöpåverkan uppstår. Endast i sista hand tillämpas kompensation genom skapande av nya värden om detta behövs för att nettoförlust ska undvikas.
Skadelindringshierarkins fyra steg är:
- Undvika – bedömning av möjliga alternativ (ofta lokalisering) som undviker miljöpåverkan
- Minimera – anpassningar inom valt område för att minska miljöpåverkan
- Restaurera– återställande av uppkomna miljöskador inom exploateringsområdet
- Kompensera – skapande eller skyddande av miljövärden på annan plats
Det kan förekomma olika benämningar av stegen, till exempel kan steget minimera benämnas som begränsa eller skyddsåtgärder, och för steget restaurera kan termerna återställa eller avhjälpa användas.
I filmen: Erik Lindblom, Specialist tillstånds- och miljöprövningar på IVL Svenska Miljöinstitutet, om skadelindringshierarkins fyra steg. (1 min)
Läs mer: Delrapport från projektet MuniComp om skadelindingshierarkin
Skadelindringshierarkin och ekologisk kompensation används inte uttryckligen i miljöbalken eller PBL även om skrivningar med liknande innebörd finns i 2 kap. och 6 kap. miljöbalken. Det är dock viktigt att möjligheten att kompensera för förväntade miljöskador inte tas som ett argument för att tillåta exploatering.
Ekologisk kompensation ska snarare ses som ett sätt att undvika nettoförluster av naturvärden, medan det är de återstående skadorna efter tillämpningen av skadelindringshierarkins första tre steg som ska ligga till grund för beslut om att tillåta eller avslå en ansökan om att exploatera ett område. Detta brukar kallas för ”prövning i två steg” och betydelsen av att tillämpa detta har betonats av Naturvårdsverket.
Balanseringsprincipen
Bild: Boverkets illustration av kompensationstrappan
Balanseringsprincipen har en nära anknytning till skadelindringshierarkin och innefattar i själva verket snarlika skadelindringsteg som benämns:
undvika, minimera, utjämna och ersätta.
Vanligen sker tillämpningen av principen vid detaljplaneärenden. Precis som i skadelindringshierarkin handlar stegen undvika och minimera om att beakta hur negativa konsekvenser för naturmiljöer helt kan undvikas eller minskas genom projektets lokalisering respektive minimeras genom anpassningar i planens utformning.
I Boverkets kompensationstrappa benämns båda dessa steg som “skyddsåtgärder”. Stegen utjämna och ersätta kan båda ses som kompensationsåtgärder och benämns också så i kompensationstrappan. De skiljer sig främst genom att utjämna avser kompensation inom eller i direkt anslutning till exploateringsområdet och med samma eller liknande naturvärden som de som skadats, medan ersätta avser kompensation på annan plats och med samma eller annat naturvärde.
I filmen: Fredrik Bengtsson, Kommunekolog, och Gustav Johnsson, Planarkitekt, berättar hur de jobbar med balanseringsprincipen i Helsingborgs stad. (1 min, 10 sek)
Skadelindringshierarkin vs Balanseringsprincipen
I filmen: Erik Lindblom, Specialist tillstånds- och miljöprövningar på IVL Svenska Miljöinstitutet, förklarar likheter och skillnader mellan skadelindringshierarkin och balanseringsprincipen och den möjliga begreppsförvirringen som kan uppstå mellan de två. (7 min 20 sek)
Fler goda skäl att kompensera
Att förlora ekosystemtjänster kan betyda stora framtida kostnader för samhället. Bevarande och kompensation av ekosystemtjänster i fysisk planering är inte minst viktigt för att bygga samhällen som är anpassade för den pågående klimatförändringen.
Befolkningsmängden i Sverige bedöms öka och med detta ökar också behovet av byggnation och exploatering. Detta leder till mer skada och förlust av naturmiljövärden och ekosystemtjänster vilket skapar behov av ett verktyg som motverkar denna förlust, och där den som orsakar förlusterna också bekostar nödvändiga åtgärder.
Vid detaljplanering berörs vanligen ”vardagslandskapet” och inom rådande lagstiftning saknas i stor utsträckning stöd för att kräva kompensation av skador på dessa värden. Trots detta är det viktigt att bevara och kompensera även ”vardagliga” naturmiljövärden, särskilt i tätorter, för att bibehålla spridningsvägar, rekreationsmöjligheter och andra ekosystemtjänster.
För att Sverige ska nå de ambitiösa nationella och internationella miljö- och hållbarhetsmål som beslutats krävs att ytterligare nettoförluster av naturmiljövärden förhindras även i den bebyggda miljön. Ekologisk kompensation är ett av de få tillgängliga styrmedel som har detta som huvudsyfte.
Ett av etappmålen inom miljömålssystemet är: integrering av stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer som anger att:
“En majoritet av kommunerna skall senast år 2025 ta tillvara och integrera stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer vid planering, byggande och förvaltning i städer och tätorter”.
Om detta mål ska nås kan vi inte fortsätta att ta grönområden i anspråk utan att kompensera genom att skapa nya grönområden.
Om ekologisk kompensation
Röster om ekologisk kompensation
Mer information
Ekoplankompassen är skapad i samarbete mellan
Hållbar Utveckling Skåne och Högskolan Kristianstad.
Finansiär: Region Skånes miljövårdsfond
Kontakt: info@hutskane.se
© 2022 Hållbar Utveckling Skåne